Livmoderkroppscancer

Riskfaktorer

Risken för livmoderkroppscancer är kopplad till flera faktorer:

• Stigande ålder, då sjukdomen är vanligare efter klimakteriet

• Hormonella faktorer, inklusive långvarig exponering för östrogen

• Övervikt och obesitas, som är starkt förknippade med ökad risk

• Reproduktiv historia, till exempel att inte ha fött barn

• Tidig menstruationsdebut eller sent klimakterium

• Polyendokrint metabolt ovarialsyndrom (PMOS), tidigare känt som polycystiskt ovariessyndrom (PCOS)

• Ärftliga genetiska faktorer, såsom Lynch syndrom

Vissa faktorer kan vara förknippade med lägre risk, bland annat användning av kombinerade hormonella preventivmedel, hormonbehandling och regelbunden fysisk aktivitet.

Screening och tidig upptäckt

Det finns inget rutinmässigt screeningprogram för livmoderkroppscancer i den allmänna befolkningen. Sjukdomen ger dock ofta symtom i ett tidigt skede.

Möjliga symtom är:

• Blödning efter klimakteriet

• Vaginal blödning mellan menstruationer

• Onormala flytningar, särskilt efter klimakteriet

Dessa symtom beror ofta på andra tillstånd än cancer, till exempel myom, som är godartade tumörer i livmoderns muskulatur. Symtomen bör dock alltid bedömas av läkare.

Diagnos och behandling

Vid misstanke om livmoderkroppscancer kan utredningen omfatta:

• Gynekologisk undersökning

• Ultraljud

• Vävnadsprov (biopsi)

• Ytterligare bilddiagnostik för att bedöma sjukdomens utbredning

Behandlingen beror på cancerform och sjukdomsstadium och kan omfatta:

• Kirurgi, vanligtvis avlägsnande av livmodern och ofta även äggstockarna och äggledarna

• Strålbehandling

• Cytostatikabehandling

• I vissa fall hormonbehandling

Att leva med och efter livmoderkroppscancer

De flesta som diagnostiseras med livmoderkroppscancer har en god prognos, men återhämtningen varierar från person till person.

Vanliga konsekvenser av sjukdomen eller behandlingen kan vara:

• Fysiska besvär, såsom trötthet

• Psykiska påfrestningar, inklusive oro och rädsla för återfall

• Förändringar i vardagsliv, arbete och relationer

I Sverige kan stöd från hälso- och sjukvården bland annat omfatta:

• Ett multidisciplinärt vårdteam för diagnostik, behandling och uppföljning

• En kontaktsjuksköterska som ger information och hjälper till att samordna vården

• Cancerrehabilitering som stödjer fysisk, psykisk och social återhämtning

Fertilitet och familjeplanering

Livmoderkroppscancer drabbar främst kvinnor efter klimakteriet, men sjukdomen kan även förekomma i yngre åldrar.

Behandlingen påverkar ofta fertiliteten:

• Om livmodern opereras bort är det inte längre möjligt att bära en graviditet

• Om äggstockarna opereras bort kan det leda till ett tidigt klimakterium

I utvalda fall kan fertilitetsbevarande behandling vara möjlig. Fertilitet och reproduktiv hälsa är en del av cancervården, och patienter kan få individuell rådgivning för att kunna fatta välgrundade beslut.

Minska ojämlikheter i vården vid livmoderkroppscancer

Även om livmoderkroppscancer ofta diagnostiseras i ett tidigt skede kan skillnader i kunskap om symtom, riskfaktorer och tillgång till hälso- och sjukvård bidra till ojämlika utfall.

Viktiga faktorer är:

• Kunskap om symtom, särskilt blödning efter klimakteriet, vilket är viktigt för tidig diagnos

• Tillgång till hälso- och sjukvård, inklusive snabb utredning, diagnostik och behandling

• Livsstilsrelaterade riskfaktorer, såsom obesitas, som är en viktig riskfaktor och är ojämnt fördelad mellan olika befolkningsgrupper

• Socioekonomiska faktorer, inklusive skillnader i inkomst, utbildning och hälsolitteracitet

Dessa skillnader kan påverka när livmoderkroppscancer diagnostiseras och vilken vård en person får. Ökad kunskap om symtom och jämlik tillgång till hälso- och sjukvård är viktiga för att minska ojämlikheter och förbättra hälsoutfallen för alla.